Då var det gjort igen.Förra gången som Emelie tog hål i öronen gick vi till en frisörsalong och gjorde det med pistol. Det tog inte läng tid förrän det började vara och på baksidan var det infekterat och det bildades sårskorpa som under var full med var. När vi gick tillbaka fick vi inte direkt nån hjälp mer än att vi skulle tvätta det. Jag visste inte bättre och plockade ut örhänget och tvättade det rent. La örhängena i sprit och så in i örat igen. Men det ville inte läka. Vi tog Em och gick då till en pearsing studio och där fanns en toppenkille. Inte nog med att han förklarade för Em på så vis att en tre åring skulle ha förstått vad han sa. Vi fick med oss en vätska som vi skulle tvätta med och så skulle vi komma tillbaka efter två veckor. Han förklarade att när man skjuter in ett örhänge så hinner ej kärl och nerver flytta på sig. Gör man det med nål så är det en mycket mycket tunnare nål som man först för in i huden så att man styr undan kärl och nerver innan ett stötte rör trycks in. På örhänget som man skjuter in (vissa) finns det små hullingar som när man drar ut dem kan skada huden runt hålet på insidan. Mest troligt var det de som retade Emelie och därför ville det ej läka och jag hade ju tagit ut dem innan huden hunnit läka ihop och då kan jag ha rivit upp det åter igen. Vi fick efter några månader kämpande låta det växa igen.
Jag frågade flera gånger om EM ville göra nya hål men icke. Så kom hon för ett tag sedan och sa att mamma fredagen innan advent ska jag ta hål igen. Ja jag trodde aldrig att hon skulle göra det igår. Så rädd och så uppskrämd av sig själv. Men så sa hon att hon ville ner och titta på den där nålen. Och en timma senare kom hon med 2 små kulor i örat. Givetvis åkte de till pearsing studiot som tagit hand om henne innan och ja jag glömde ju att säga att icke att de tog en krona för all den hjälp vi fick innan. Nu har EM titanörhänge och om 14 dagar vill de att vi kommer ner så att de får titta på att allt läker som det ska. Det kallar jag att bry sig.
