fredag 29 oktober 2010

En dag i taget

Vet inte vad som händer inom mig just nu. Känner att allt håller på att rasa samman och jag får inte koll på det.
Har just påbörjat en ny utredning och jag känner att den tar all energi som finns. De pratar om att man ska ha en återhämtnings tid men jag undrar när den ska vara.


Jag åker därifrån med en massa tankar i mitt huvud och så kommer jag hem. Hem till ett ensamt hem för mannen är antingen på jobbet då han jobbar över eller så håller han på med sina intressen.




Jag vill inte gnälla men jag önskade att jag hade nån att bolla med. Nu far det runt i skallen istället.



Igår pratade vi om vad ett arbete betyder för en och saknaden blev stor. Mest över att jag känner att JAG går ju hemma så jag skulle ju ha all tid i världen att få ordning på huset och se till att allt fungerade.

Men jag är ju inte hemma. Jag har ju min rehab/återhämtning

En frisk människa hinner så mycket mer. De flesta som jag vet har ett arbete som de går till barn att ta hand om, lagar mat, handlar jag allt de som hör till vardagen och de hinner de me under de 8 timmar som de inte är på jobbet eller sover. Jag skulle ju kunna hinna med hälften iallafall om inte dubbelt så mycket. Men istället hinner jag inget.

Jag har ju nämnt innan om min väninna som stal pengar från mig. Nu trodde jag ju att allt skulle vara över men så är inte fallet. Människor som jag trodde var mina vänner har vänt ryggen till. Under en tid när jag bara hade rättegången i huvudet så någonstans på vägen försvann de. Har träffat några och för att man ska få ett svar på sin hälsning känns det som om man måste hindra dem från att komma fram.

Ja det känns som om jag bara gnäller. Men ja Jag gråter inombords. Jag känner mig "grå" vilket jag inte vill.
Varför kan jag inte vara som alla andra.
Jag förstår när människor vänder ryggen till för vem skulle vilja ha en människa som inte är glad runt sig. Men när en människa säger ryck upp dig så säger den aldrig hur. Önskar bara jag kunde få ett svar.
Nu har jag helgen på mig att hämta nya krafter
EN DAG I TAGET

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åååååh, kramar om dig, massor!!! Du är inte alls grå! Vet du vad? Ta dig hem till mig en dag, så ska du få sitta och gnälla så mycket (eller lite) du vill!! Sen pratar vi roligheter, snackar scrap, gosar med hundarna, och kanske tar en liten promenad, om du orkar.

Nu till veckan kan jag alla dagar utom onsdag, för då ska jag scrappa med "mina" gamla kurstjejer. Vill inte riktigt utsätta dig för dom, när du mår så här dpligt. Men annars är du välkommen när som helst, hur som helst, så länge du orkar...

Tröste- & styrkekramar i mängder!!

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Det var ett tag sen som du skrev det här men jag tycker att det var jättebra skrivet. Jag känner dessutom igen mig lite i det du skriver. Det gäller ibland att hitta ett sätt att ta just en dag i taget. Livet är inte lätt ibland. Livet är här och nu...Kram till dig från mig <3