måndag 1 februari 2010

En dag i taget


Vaknade, ville somna om. Varför ringer klockan när det är helg.
Äntligen har jag fått sova en natt med att bara vakna 3 gånger. Känner mig ut sövd.
Stiger upp och all känns som om det ska bli en bra dag
Sitter i bilen och skjutsar dottern till skolan men nått saknas.
Jag har glömt ta på mig glasögonen. Visst kan jag se utan dem men att sitta vid datorn på jobbet klarar jag nog inte. Vänder om hem.....

Jag kom iväg.... nu vill jag inte ut genom dörren. nått tar emot.
Motsträvligt sätter jag mig i bilen och åker till jobbet.

Allt är som vanligt

Ska jag ta arbetsledaren igen eller är det bara jag nu som är känslig. Andra runt om mig jobbar två och två men jag sitter ensam och ska jobba med bilder som jag har bett 1000 gånger om hjälp. Jag kommer ingenstans.
Sitter bara och glor rätt in i en data skärm.
Men jag är här.
Jag ÄR.
Jag arbetstränar på ett ställe som trycker saker arbetar i Photoshop o.s.v När jag började sas det att man skulle få lära sig efter hand men jag känner att jag kanske ger mig själv uppgifter som jag inte klarar av. Jag har tagit upp att kunskapen är förlite för mig för att jag ska klara men de säger att jag klarar det men måste sänka ribban. Önskar bara att jag hade nån att bolla med. Nån att rådfråga. Har nu suttit med samma sak i tre veckor och kommer ingenvart. Jag vill bli klar. Jag vill se ett resultat. Jag vill känna att jag kan.... Även om jag inte har gjort det själv men det är nått som blivit gjort.
Inte bara sitta och stirra in i skärmen.

Har skickat över mail som jag har fått till min hotmail. Jag blir varm. Känner nått inom mig.
Tårarna rinner men jag är inte ensam. Skulle vilja ta tag i dessa underbara människor som har skrivit och bara krama om dem.

Skulle vilja ta tag i nån här NU och bli sedd. HÖRD.
Få en kram
Just nu känns det som om jag bara vill krama nån.
Gråta
Men varför...... Varför vill jag gråta....... Vad har jag att gråta över...........

Läkarna har gett mig piller så att jag inte ska gråta. Ska jag ta ett..... ska jag ta ett piller när jag kanske egentligen bara behöver en kram. En hand på min axel. Nån som sätter sig brevid mig och har 5 minuter över för att visa mig... eller kräver jag förmycket.
På en vanlig arbetsplats vet jag hur det skulle vara.... men här vet de om min problematik, de har sagt att de finns här för mig.............Alla som är här är här på grund av att de ska ut i arbetslivet igen. Alla har en orsak.

Känns som om jag har hela apoteket hemma just nu
Vitaminer, Piller för att hålla mig vaken, Piller för att sova, Piller för att dämpa................PILLER ........PILLER ........PILLER

Imorgon har jag tid till en sköterska som jag ska få prata med.
Just nu längtar jag efter att bara få gråta... inte prata.....orkar inte prata

4 kommentarer:

hemma hos Bus sa...

En dag i taget ja...
Hemma hos mig, i min blogg har jag några fina rader.
Livet kan vara lite krokigt ibland men aldrig utan mening...

Kram till dig.

Ullis/Leva på landet sa...

Många och stora kramar till dig. Ta väl hand om dig.

Ullis

Tussemaja sa...

Lilla gumman! KRAM från mig. Sköt om dig. Hoppas det går bra hos sköterskan i morgon.

maxell sa...

Nu har jag också läst dina mycket personliga inlägg och det berör. Fattas annat. Vi känner inte varandra, men ett sådant utelämnade gör att vi alla stannar till och tänker. Jag gillar titeln på detta inlägg "en dag i taget". Så är det alltid, men det är tyvärr inte alltid en självklarhet eller ens lika enkelt som det skrivs...

Att ha ett apotek hemma är inte hela världen. Så länge som dessa piller är till din hjälp är det ingen som ska säga eller tänka att det är fel, dumt eller ja va nu folk kan häva ur sig för dumheter.

Å ja... va mer ska jag skriva? Jag tycker du säger det mesta själv. Det är upp, ner, upp, ner i ett evigt ekorrhjul. Någonstans mitt i allt detta finns det saker som gör att man lyser upp och som lyser för en. Jag hoppas att du hittar dem - för ja, de finns där.