söndag 19 september 2010

TORSDAG

En underbar träff var jag på när vi satt 50 personer och scrappade. Jag passade även på att ta med mig lite saker till loppisbordet och, ja det rensades en hel del. En sak som jag tänkte att Emelie kanske ville ha blev såld innan jag hant plocka bort det. Det var ett kitt från Panduro med lite brads och blommer. Men jag har ju det i massor. Annars minns jag ej de som blev sålt och visst är det underbart att slippa ha det liggandes när jag inte ens visste att jag hade det.

Just nu ber jag om all kraft och hjälp jag kan få att ta mig genom torsdagen som kommer.

Min kraft har lagt en hel del på en sak som hände i våras. En väninna ja en person som jag trodde var min vän stal vid ett antal tillfällen pengar från mig. Det värsta är inte de att hon stal utan att jag beskyllde min man och min dotter för att ha tagit pengar ur min plånbok utan min vetskap.
Jag klandrade även mig själv över att jag gick och tappade pengar samt förla dem. Jag litade på denna människa. Hon betydde så mycket för mig. Alla roliga stunder då vi skrattade ihop är nu bortblåsta och jag undrar om det var en sann vänskap som sedan övergick i nån slags rop på hjälp eller om det var falskhet redan från början.

Plånboken som hon stal ur har nått över sig och jag la den åt sidan men tog den för ett par veckor sedan för att annvända igen, och jag var tvungen att springa på toaletten.

På torsdag är det huvudförhandling då jag anmälde händelsen och hade märkt upp pengarna som hon stal ur min plånbok. När jag sedan såg att någon rört min väska ringde jag polisen och de hittade de märkta sedlarna. Hon erkände och polisen eskorterade henne ut till bilen.

Vid de ögonblick visste jag ej om jag skulle skrika, gråta, känna lättnad över att det var slut eller vad. De sista jag sa till henne var att

- det trodde jag aldrig, varför ?

Hade hon bara frågat eller sagt nått så hade jag ställt upp.
Jag har sedan fått reda på att det har hänt andra men det är bara jag som har haft bindande bevis samt vittne vid ett av tillfällena. Det som känns skönt är att de kommer att stötta mig under torsdagen och finnas där
Ja jag hoppas att det blir en punkt i mitt liv och att efter torsdagen kan jag lämna allt bakom mig och gå vidare.

Frågan ... om man vågar lita på främmande människor och släppa in dem i ens liv.

En positiv sak som har kommit ur detta är att jag har mött underbara människor som även de har blivit drabbade och nu umgås vi en hel del. Vi har umgåtts och träffats, fikat och varit två rundor till Åland. Ja jag som ej har turat sedan jag blev sjukskriven.

Be för mig på Torsdag
Hjälp mig att finna kraften

3 kommentarer:

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Fy tusan vilken tråkig grej. Det är absolut inte roligt att sånt händer speciellt inte när det är ens vänner. Håller tummar och tår på torsdag. Och du...det finns vänner man kan lita på till 100. Dom är inte många men dom finns. Stor kram till dig.

hemma hos bus igen sa...

Du är så välkommen så, hi hi.
Som tur är så är det inte riktigt så illa :P
Må så gott. Kram

Tångsnällans blogg sa...

Så fruktansvärt trist att folk som man trodde var en vän gör på det viset! Känner verkligen med dej! Många styrkekramar till dej!