onsdag 25 april 2012

Små små saker kan tina en frusen själ

Idag vill jag dela nått underbart som har hänt. Igår
satt jag och grät hemma hos min väninna för jag har haft så svårt att vakna på morgonen. Ja det har väll alla... men min dotter har stått och slitit i mig. Mobilen har ringt. 2 andra klockor samt gubben och jag kan inte röra mig. Jag vaknar men sedan bara faller ihop. Först när det redan är försent och morgonen för börja med stress vaknar jag till liv just för att jag befinner mig i en stressad situation. Dottern ej fyllda 9 har fått lära sig att vissa dagar kan inte mamma utan har då fått se till att ordna morgonen själv på bästa sett.

Det har varit så skamligt och nedtryckandet för skammen och skulden har lagt sig på mig och jag känner att det var länge sedan jag kramade min dotter.
Kvällarna har varit hemska och kraften ej varit där för att lägga henne utan då har gubben fått ta hand om det.
Igår gjorde vi en förändring med min medicin. Inget nytt bara ändrade lite på tider. Jag har länge velat sluta helt men det gick inte vägen och nytt fick sättas in. Nu jobbar jag på att trappa ner men det får gå sakta och istället för en massa olika piller ska kroppen så småningom ta hand om sig själv och mitt mål är att jag ska slippa allt vad medicin heter. Äntligen har jag funnit en som ska hjälpa mig med detta men efter så många år i olika behandlingar får vi göra det sakta men säkert. Doserna har redan halverats och jag ser ljust på framtiden.


Jag har ju snart tjatat sönder er om min olycka..huvudvärken...och allt annat negativt :)
I dag kramade jag min dotter och sa godmorgon..drog ner henne i sängen och vi busade tills hon sa med skratt i halsen
- Mamma jag kommer försent
.. steg upp som vem som helst... åt med henne.... kammade hennes hår... packade hennes väska...pussade henne...
Små små saker som vi annars tar för givet
Idag gjorde jag det som jag ej kunnat de senaste fem månaderna
När gubben ringde och pratade med dotter bad jag att få prata och han lät sur....
Hon ska snart vara i skolan hörde jag hans röst
jajaja men du ringer ju och stör. Vi sitter och äter, fick han till svar och plötsligt så ändrades rösten till en len och mjuk stämma. Han var van vid att vi inte gått ner till nedervåningen.

puss ha en bra dag....
Tänk vad mycket en liten liten sak kan göra. Jag sätter mig själv in i hans situation och tänker hur jag skulle bette mig, hur jag skulle reagera om jag var HAN. Skulle jag ha den gulliga mjuka rösten när jag sitter på jobbet och vet inte ens om min dotter tar sig till skolan. Hon är ju inte ens 9. Skulle jag sätta igång tänkandet och undra om hon fick gå själv till skolan, skulle jag släppa henne själv? Skulle jag vilja att min dotter växte upp så fort och fick ta allt ansvar själv plötsligt över en natt.....

Känner hur jag ryser längst hela ryggraden. En kort stund går åt att fundera på hur gör de andra i hennes klass. Har de andra mammor eller pappor som är hemma och ej börjar förrän 9. Är de andra barnen i skolan och leker på skolgården innan det ringer in. Kommer de 8 fast de börjar 8.30

Frågorna är många och just nu tar jag bara en dag i taget. En minut i taget och jag är tacksam över att idag blev en sådan dag som börjat bra och det tar jag med mig.

Hörde en bra sak igår. Varför oroasig för framtiden i förskott då bara 5% av det man oroar sig för och lägger all sin energi på inträffar.

2 kommentarer:

Sara sa...

Heja dig!! Underbart med en"vanlig" morgon! Hoppas ni får en fin helg! Kram på dig

Anonym sa...

Blev så otroligt berörd av din berättelse<3 tycker du är jätte duktig som, verkligen försöker och kämpar varje dag och varje minut ,du är en klippa :))) kämpa på det här kommer du fixa det vet jag

Mvh/ sandra mylläri