Känslor

Tog ett stort steg idag och gick till jobbet. Jag kom dit och jag satt där och "jobbade" lite men huvudet klarade ej stanna så länge så efter 2 timmar fick jag resa på mig och åka hemåt.

Jag behöver inte säga hur det var för de kan ni ju själva räkna ut .....men en sak som jag inte förstår. Vi öppnar 9.oo och 8.30 har vi startat med ett möte då de flesta börjar jobba då och 9.30 har vi tagit frukost.

Nu startar vi med frukost till 9:00 och sedan har ett snabbmöte. Om man är trött så inte heller vill man komma och sega i en halvtimma innan man får sätta fart.

Ja detta är bara på prov så vi får se om vi fortsätter med de men jag skulle vilja veta hur många som har det så......

Jo bion som jag var på med min dotter var helt underbar och jag njöt av att se hur mycket hon uppskattade och njöt av att sitta i den stora salongen. Ibland kröp hela hon i hop och hon sa att filmen var otäck sedan såg man hur hon sakta åter satte sig tillrätta och levde sig in i filmen.

Popcorn Japp det är väll ett måste !!!!

bilden här brevid är en tavla som jag beställde för ett par år sedan och den ska föreställa min dotter - som är MIN ängel

*****

*

Huvudet bara spränger och inte nog med de men i Måndags var jag hos en naprapat och jag vet ej vad hon gjorde men jag lovar att det känns fortfarande. Nog för att hon sa att det kommer att kännas men jag trodde aldrig att man skulle kunna få så ont. Viss spänning hade jag i nacke och rygg men hon trodde inte att det var enbart därför som jag har sådan huvudvärk.
Ja nu har jag iallafall röntgat huvudet så vi får hoppas på att de inte hittar nått annat förutom att jag har ett huvud *ler*

Men å andra sidan så åkte jag iväg idag för att hämta en väninna för vi skulle på ett möte ihop. Jag kunde inte begripa varför jag såg henne sittandes där i sitt kök när jag satt i bilen utanför och väntade. Ringde en signal och i andra ändan hör jag ett skratt och

- Men lilla gumman mötet är imorgon.

Så det blev en kopp kaffe och ett trevligt samtal och mötet tar vi imorgon då vi gör ett nytt försök :)

Jag tar dagen som den kommer och var minut får ta sin tid i mitt liv. Även om jag inte har fått några känslor och känner att det är medicin som lever så finns jag. Det är svårt att beskriva men jag kan inte se framåt. Jag kan uppskatta och glädjas när stunden är just då men jag kan inte glädjas om jag ska göra nått imorgon. Känslorna är totalt avstängda och jag saknar dem. Saknar att kunna uppskatta och njuta. Även om man är trött på snön så skulle jag vilja stanna och bara njuta för just de ögonblicket av den syn mina ögon fångar men jag är avstängd.

Jag vet att min dotter och min man är allt men jag önskar att jag skulle kunna känna.

Hoppas bara att det kommer och att jag kan sluta med mediciner snart. Men just nu är det väll bara att lyda läkarna och låta tiden gå..........